Var ute hos mamma och pappa och käkade idag och hade såklart Deamon med mig.
Innan jag skulle åka erbjöd sig pappa att gå ut med Deamonsson en sväng innan han skulle sitta i bilen nästan en timme. Vem stöter han på då? Jo grannen som av nån jävla anledning avskyr min hund. Jag vet att det är patetiskt att ta det personligt men jag kan inte låta bli. Man ska aldrig säga att "han skulle aldrig göra illa någon" för det kan ingen veta, men hittills har han aldrig gjort det och inte visat några som helst tendenser heller. Har haft honom på golvet med en ettåring som fått peta honom i ögat (givetvis tog vi bort henne och sa till) utan att han sa ett ord. Lika glad ändå liksom.
I alla fall så började det här redan på midsommar och redan då blev jag förbannad men egentligen mest besviken. Det här är nämligen en människa som jag verkligen har respekterat och som jag trodde bättre om än såhär.
Hans spets/whatever mellanstora hanhund har problem med andra hanar (vilket inte jag visste) så jag frågade snällt, utan att ha Deamon hos mig just då, om de inte kunde få hälsa på varandra eftersom de låg och pep efter varann varje gång de kom i varandras synfält. Svaret jag får är ett otrevligt "Nej, det är en kamphund, såna ger sig aldrig".
WTF?! Deamon är polare med chihuahuan på 1,5 kg under oss som också är en okastrerad hane, han har aldrig varit den som börjat bråkat med en annan hund någonsin och viktigast av allt: Han älskar människor och har ALDRIG hittills visat något agg mot någon vuxen eller något barn någonsin och han är dessutom uppväxt med barn.
Idag hade grannen kommenterat spydigt att han hoppades att hunden var kopplad för "det där är ju inte en sån hund man släpper lös". Nähe, så då är det mer okej att släppa en hund lös som faktiskt visat agg mot andra hundar då? Bara för att den är lite mindre än en "kamphund".
Det låter kanske inte så farligt sagt men det som stör mig är föraktet personen utstrålar när han säger de här sakerna. En annan intressant sak är att när vi var hundvakt åt Ida förra sommaren fick hans hund (utan att fråga oss om det var okej) springa ut från deras tomt och hälsa på Ida som var kopplad. Hon är ju förfan den som är den renrasiga "kamphunden" i så fall. (Dessutom vet väl alla människor som har hund att antingen är båda hundarna kopplade eller båda lösa när man hälsar för att inte den kopplade hunden ska känna sig underlägsen?)
Just nu är jag så omogen att jag hoppas att han ger mig en spydig kommentar nästa gång vi möts. Då ska han och jag diskutera vad som får honom att tro att min hund är en "kamphund" och vadfan min hund har gjort honom. Han har aldrig betett sig illa i personens närhet så jag förstår verkligen inte. Och är hans hund lös och kommer i närheten så kommer han fan få höra det för får inte jag ha min lös så ska samma jävla regler gälla honom även om hans hund är mindre än min. Finns inget som irriterar mig så mycket som småhundsägare som tror att det är okej att deras hundar beter sig hur som helst.
Min hund må vara en Amstaff men han är fan ingen kamphund för det. För att en amstaff i dagens läge ska bli en "kamphund" krävs att man tränar den till det. Annars är det de mysigaste hundarna man kan ha.
Sådeså.
 |
| Akta, han bits och är skitfarlig ;D |
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar